Astrid à Aix

Kära blogg

(Ja, kära storebror, jag tänker fortsätta inleda med "kära blogg". DEAL WITH IT!!)

Ikväll har vi haft supermysig middag här hemma med min storebror Axel, hans fina Hanna och min härliga mormor. Fun-fact: Att resa efter studenten, som 19-åring, är lite av en familjetradition bland damerna i min släkt. Min mormorsmor var på Irland, min mormor var i England, min mamma var i Frankrike (Normandie) och nu åker jag. Lite coolt. Goa mormor Mimmi.
Nu har de precis gått hem och det känns lite skumt. För nu kommer jag inte träffa dem på ett långt tag.
Axel och Hanna, om ni läser det här:
Ni är bäst! Jag tycker så himla himla himla mycket om er! Puss och kram och sköld och vi hörs snart igen.

Tänk att jag åker nu. Typ nu i alla fall. Det är så knäppt det där med känslor. Alla frågar hur det känns och jag har liksom inget vettigt svar. Ena stunden känns allt piss och jätteläskigt. Sen känns det jättespännande. Och tiden mellan känns det.. ingenting typ.
Men just nu, just precis nu, känns det jättebra. Jättejättebra. Så bra att jag bjuder på en bild på min solrosklänning.

Kramar

Kära blogg.

Idag är det precis en vecka kvar tills det bär iväg. Jag förmår icke formulera den stora förvirring jag känner kring detta faktum så överdrivna superlativ utgår dessvärre. Vart tog augusti vägen?

Dagen har spenderats till havs i sällskap med två vackra flickor, mina fantastiska vänner Johanna och Emma. Det har diskuterats politik och pojkar, framtid och nutid, familjerelationer och chipssorter. Vi har ätit kopiösa mängder godsaker, har även spelat kort (Jag vann flest gånger!) (Ville bara säga det..) och dessutom släckt en livs levande eldsvåda. Sug på den du! Tänk att vi kan prata oavbrutet i nära 12 timmar och ändå vara så ivriga att vi så gott som babblar i mun på varandra konstant? Tänk vad jag tycker om er! Tänk vad jag kommer sakna oss! Tack för idag!

Så... Nu börjar den seriösa nedräkningen förmodar jag.
3 2 1 0.
Aix, you better be ready...

Puss

 

 

 

Kära blogg.

 

Idag blev det nytt försök med franskaprovet och nu är jag äntligen klaar.  "Hej Paul! Vad tusan ska du i Mölndal och göra, ditt pucko? MVH din nära vän Astrid" Kort och gott. Riktigt nöjd faktiskt. (ja, mamma hjälpte mig lite...)

På tal om Paul, denna veckan har jag ju faktiskt träffat en Paul. (eller snarare en Pål) Samma Pål två gånger. Jag  har alltså sett den fantastiska Känn Ingen Sorg-filmen. Ack ack ack, tänk om det var DEN Pål som var min nära vän och brevkompis... A girl can dream.

 

Nåja. I morse blev jag bjuden på lyxfrukost av min snälla, sympatiska och sexiga bästis Sofia, vilken förtärdes i den gröna sköna Trädgårdsföreningen (frukosten alltså, inte bästisen..) och det var hemskt trevligt. Viktiga saker diskuterades och på spårvagnen hem lyssnade vi på det franska soundtracket till Aristocats.

 

Dagen kommer fortsätta i de franska färgerna då min lilla mor och jag är bjuden på fransk middag hemma hos min store bror Axel och hans fina sambo Hanna. Lyxigt värre. Basker på.

 

Imorgon är det två veckor kvar. Hoppsan.

 

Tjenix.

 

Ps. En tanke:  Om man träffar en Pål två gånger, blir det en Tvål då?