Astrid à Aix

Min numera dagliga diet

 

 

 

 

 

Kära blogg.

 

Nu var det längesen jag skrev något vettigt/innehållsrikt. Jag tror att det beror på att allt härborta nu känns som vardag. På något konstigt sätt har jag blivit van vid kullersten, perfekta pains au chocolate en vanlig sketen tisdag, franska Spotify-reklamer, lägenhetslivet med Sam och Kitty, historia och litteratur på onsdagar, grammatik på torsdagar... Och jag har bara 3 veckor kvar. Och 3 veckor borde kännas länge. För innan jag kom hit hade jag aldrig ens varit utanför Sverige i 3 veckor. Men nu är 3 veckor ungefär 3 minuter. 3 2 1 0.

 

I helgen var jag och fina Sam i Montpellier. Vi bodde på halvskabbigt hostell, diskuterade Zlatan på en takterrass, blev tillsagda på skarpen av fransk vakt (med walkie-talkie och allt), gömde oss från regn och rusk i bokaffärer och på ett hippie-café där vi delade soffa med en ostämd ukulele och alla hade färggladda Aladdin-brallor, åkte pinsamt tursisttåg och vinkade till folk, hade jordgubbs-och olivpicknik i ett halvfärdigt bostadsområde med vår hostellrumskompis Jennifer från Åland och gick spontant på gratis fotoutställning med bilder av Linda McCartney.

 

Jag försöker njuta så mycket som möjligt. Av våren, morgonpromenaden till skolan genom parken, alla café-dejter med alla fantastiska människor. Njuta njuta njuta.

 

 

Puss!

 

 

 

 

 

Kära blogg.

 

Denna veckan har vi sportlov här i La France och sportlov betyder äventyr och äventyr betyder i detta fall VENEDIG. WOOP WOOP! Fredag kväll hoppade vi, Carrie, Ayanna, Sam och jag, på långfärdbussen och kom i gryningen fram till ett småregnigt men fantastiskt vackert Venedig och ett superfint vandrarhem. Lördag söndag måndag (två av tre dagar - sommarsol!!) blev en blandning av turistlek, vilsevandringar över broar i labyrintgränder, gondolfärd, gelato och dingel med ben över kajkant, nya bekantskaper, den bästa pastan jag ätit i hela mitt liv (drunknar i dregel av att tänka på det....) och många många fina minnen.

 

Vi lämnade Venedig igår kväll och kom tillbaka hit till Aix SUPERTIDIGT i morse, gick med tunga trötta fötter genom en ännu sovande tisdagsstad som doftade regn och nybakat bröd och BOM krasch i säng. Återuppståndelsen skedde runt kl 12 och nu väntar en dag av återladdning - dusch, mat, sömn, slappning - och imorgon bitti bär det av till Rouen.

 

Saknar er.

Många många pussar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kära blogg.

 

Tre fina saker som hänt i La France på sistone:

 

- Första "fikat på altanen". Eller snarare första glaset billigt rosévin på den lilla balkongen. Efter bara ett kapitel i min bok så var mina kinder varma och rosévinsrosa, och icke av berusning (vår-berusning i så fall!) utan av Provence-sol. Helt underbart i alla fall.

 

- FRISÖRBESÖK! YESSSSSSSSSSSSSSSSSSS!

 

- Alla Hjärtans Dag! Jisses! Country of Love, ey??! Hela stan kryllade av pussar, blombuketter och 1600-talshusfasader med random raggningsrepliker på ljuvt rosa hjärtformade post-it-lappar. Aix:s gratistidning var översållad av kärleksförklaringar, mer eller mindre logiska men alla fantastiska. Mina favoriter:

 

"Alicia, vill du gifta dig med mig?"

 

"Jag älskar dig mer än choklad!"

 

"Jag vet inte vart jag är på väg men jag vet att allt blir bra så länge jag har din hand i min"

 

"Kära Madame S, jag har älskat dig enda sen du bad mig att ta hand om dina sköldpaddor!"

 

"Ikväll blir det äppelpaj" (?)

 

Mitt i all kärleksyra, efter halvtrist lektion, så fick jag en dikt. Ja, det är faktiskt sant. Jag satt på mitt favvocafé och läste efter att ha haft veckans fredags-kaffe-scones-och-skitsnacksdejt med min fina rumskompis. Farbrorn vid bordet bredvid mig och jag pratade lite om böcker och jag var glad över att få prata franska och få boktips. Så, när farbrorn skulle gå så svänger han förbi mitt bord och ger mig ett papper. "Här får du min favoritdikt som ett litet minne!". Och jag blev så fantastiskt glad!

 

Kvällen spenderades på pastarestaurang med Valentine's Day-pynt gone wild och sen i en biosalongsstol tittandes på, skrattades åt och (lite) snyftandes till "La Belle et La Bête" (Skönheten och Odjuret - Ny version, otecknad, magisk) Sen blev det dans och discolampor.

 

 

Nu följer en vecka till av tidiga måndagsmornar, baguette-lunch, kaffedejter och (förhoppningsvis) sol. (Gud vad jag skriver om solsken hela tiden...) Och sen blir det SPORTLOV, PEOPLE!! HURRAAAAA!

 

Pussar och kramar!

 

 

 

 

ps. åker till Venedig nästa helg. hihi. ds.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kära blogg.

 

Här kommer en lista över fina saker jag på sistone stött på:

 

- På Marseilles tågstation finns ett piano som vem som helst får spela på, när som helst. Och det får liksom stå där utan att någon pajar eller klottrar.

 

- Enorma pariserhjul (Marseille-hjul?), precis vid vattnet. Trots att det var jättejätteläskigt och superhögt så var det jättefräckt! Havsvindar, solnedgång, tre grymma tjejkompisar och, mellan fnissattackerna, kamerorna i högsta hugg.

 

- Små hemliga hamnar med små båtar, mitt ibland bostadshusen. Perfekt för att dingla med benen över kajkanten, spionera på småfiskar och äta pizza. (Pizzagubben höll på att kissa på sig av skratt när jag berättade om den svenska paradrätten - kebabpizzan!)

 

- En måndagskväll med "Frenglish"-tema, gratis te i piffiga tekannor och nya bekantskaper som man sen käkar falafel med och diskuterar världspolitik.

 

- En onsdagsförmiddag på favvocaféet med januariregn som smattrar mot rutan, en kopp kaffe och en strålande och underbart fransk kliché-ig bok. (Har ni inte läst Bonjour Tristesse - Gör det! Seriöst,  om denna bok skulle gestaltas skulle den vara en 25-årig fransk kvinna med svarta kläder, polotröja ofc, ett glas röd vin i ena handen, en cigg i den andra och med en blick som säger, på bruten franska "Åh, vad jag är djuuuup!". Har nog aldrig någonsin stött på en huvudrollskaraktär som jag BORDE störa mig på något så enormt men som jag bara ÄLSKAR. Läs läs läs!)

 

- Detta citatet från en fransk pop/rock-låt (Cola Maya med BB Brunes) :

"Car c'est là, contre ton corps que je me sens le plus mort,

Mais on ne vit qu'une fois - alors, tue-moi!"

För det är här, mot din kropp, som jag känner mig som mest död

Men man lever bara en gång - så kom igen, döda mig!

 

 

Pusshej leverpastej.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kära blogg.

 

Här ser ni en som dör förkylningsdöden andra gången på en månad. När man inte kan promenera hem från skolan i sakta mak och samtidigt äta en pain au chocolate (för att fira att man överlevt samtliga av dagens hostattacker och att man fick bra betyg) eftersom man inte kan andas - DÅ ÄR DET BANNE MIG ALLVARLIGT!

 

Rumskompis-Sam och jag var helt oändligt eländiga när vi vaknade i morse efter att båda två legat och hostat och snorat (förmodligen på varandra då vi sover i samma rum) natten lång. Men det känns i alla fall väldigt skönt att dela mitt enorma lidande med någon. Jag har världens goaste rumskompisar.

 

På onsdagseftermiddagarna så har jag två tillvalskurser, "Fransk Historia" och "Fransk Litteratur". Jag har samma lärarinna i de två kurserna, och även i min grammatik-kurs. Hon är en kort, sällsynt fransk madam, med spetsiga skor och matchande kavaj och kjol (ofta svartvitt hundtandsmönster). Hela hon är väldigt intensiv. Intensivt lockigt hår, intensiva ögon, intensiv röst (Ni skulle bara höra hennes "r". När hon säger "Très" så flyger halva klassen baklänges av vinddraget) Hon använder sig också av en väldigt "intensiv" utlärningsmetod. Hon börjar lektionen med en föreläsning där hon pratar och vi får anteckna, det kan till exempel handla om en fransk poet eller om medeltidens feodalsamhälle. Sen, efter ungefär 30 minuter, så slår hon igen sitt block, ser sig omkring med sin intensiv blick och säger sen:

"Jahapp, mademoiselle Astrid (förslagsvis) - Skulle du nu kunna vara så vänlig att upprepa det jag precis sa?"

 

MAN BA: WHAAAAAAAAAAAAAAAAT???! ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖH! HJÄLP!!!!

 

Ja, jag behöver kanske inte skriva att jag fick blodsmak i munnen och andnöd första lektionen men nu efteråt, HERREGUD vad jag har lärt mig mycket! Nu är det kanske inte så att jag egentligen vill uppmuntra lärare att ständigt använda sig av "skrämselteknik" i sin pedagogik. Men, och speciellt när det kommer till utbytesstudenter: Ibland måste man bara stoppa in näven i skalet och dra ut den stackars snigeln. Annars finns det risk att snigeln stannar kvar i sitt skal och ruttnar alternativt svälter ihjäl alternativt inte lär sig någon franska alls. Ibland måste man bara hoppa! (alternativt få en liten knuff)

 

(Något som inte får glömmas bort dock är att ifall man bryskt sliter ut snigeln ur sitt trygga varma skal, inför alla snigelns snigelklasskamrater, så är det FÖRBJUDET att idiotförklara snigeln om/när snigeln svarar fel eller använder sig av fel verbkonjugation! Något som allt för många lärare på universitetet här ständigt glömmer bort)

 

Nu ska jag äta youghurt, njuta av solen (efter 3 dagars pissregn så är det vårvarmt igen! HIHI) och snyta mig lite. I helgen bär det av på dagsutflykt till Marseille.

 

Puss puss!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kära blogg.

 

Just nu sitter jag i köket och halvkollar på The Incredibles med Sam och Kitty. (mina rumskompisar) Har just käkat middag, en improviserad korvgryta bestående av lök, majs, ketchup, yoghurt, franska varianten till Dennis-korv och curry. Det blev asgott! (Känner mig lite stolt faktiskt)

 

Jag har haft en ganska go vecka. Jag har bland annat lekt lite turist, sovit förvånansvärt mycket, sett de senaste avsnitten av BBC-serien Sherlock tillsammans med kompisar (a.k.a. 90 minuter fan girl-anfall), druckit rosa vin och njutit vårvärme. Jag har även fikat med min franske konversationskompis Jean-Marc, fått en karta ritad till mig med snabbaste vägen till stans (tydligen) bästa vintage-affär och lärt mig vad fredagsmys heter på franska.

 

Idag började skolan igen. Lektionen började inte förrän kl 9 men jag var där redan kvart över åtta typ eftersom jag:

1. Jobbar på att hitta tillbaka till min tidspessimism

2. Hade min första lektion på den väldigt mystiska sjätte våningen (som ingen visste vart den var eller hur man tog sig till) Hittade dock en hiss, som typ bara dök upp och som stillsamt, tyst och smått spöklikt tog mig till den väldigt tomma sjätte våningen.... Min första tanke: Borde jag vara rädd?

 

Men sen var det inte så läskigt längre. Nya klassen, grupp 9, verkar jättebra och läraren, som varit gift med en islänning, blev så överlycklig över mitt "exotiska islänska påbrå" att han genast började kalla mig för "Cousine Astrid" ('kusin Astrid', syftandes på att Island är litet) Det är främst folk från forna grupp 8, alltså mina gamla klasskompisar, i klassen men även ett och annat nytt ansikte. Bland annat en kille från Cypern (Chypre, 12 points!) om heter Marius, vilket gjorde att jag hade Les Mis-soundtracket i huvvet resten av dagen.

Skolmässigt kommer mitt schema se lite annorlunda ut. Färre timmar "generell" franska, fler timmar individuella val. Denna terminen får jag välja 4 st s.k. ateliers och jag satsar på en kurs i kreativt skrivande, en litteraturkurs, en kurs om Provence och en grammatikkurs. Jag tror det blir kul! Woop woop!

 

Annars känns livet mest bra idag.

 

Puss!

 

 

 

 

 

 

Kära blogg.

 

Hejhopp la France, jag har återvänt.

 

I söndags morse styrde (så tidigt att det nästan var natt) jag min kosa återigen söderut. Helt ärligt nu, det var riktigt riktigt tufft att åka tillbaka efter 2 jättefina veckor hemma med mjuk familj, fina vänner, samma gamla spårvagnslinjer och trygghet. Att komma till en tom kall lägenhet med endast en baguette i kylskåpet, mögel i kaffekokaren och krånglande wifi, utan ett vettigt antal timmar sömn, ledde till en krasch. Allt kändes ganska hopplöst faktiskt. Och stundtals har det varit jobbigt de senaste dagarna, har känt mig trött, ensam och längtat hem. 

 

Men, som mina kloka familjemedlemmar tröstat och sagt, nyckeln är att sysselsätta sig själv. Och det har jag gjort. (Skolan börjar inte förrän nästa vecka!) Jag har storstädat, simmat i simhall, sovit, läst, ätit chicken nuggets med ketchup och druckit superröd (fett-mässigt alltså) mjölk ur lyxigt vinglas och fikat med lite kompisar.

Idag var jag först en sväng på administrationen på universitetet för att få lite information om den stundande terminen (kvinnan som jobbar där heter Edith och kan nog vara bland världens snällaste och gulligaste!) och sen träffade jag Hannah. Vi gick på en utställning på det lokala (ASFINA) biblioteket om Albert Camus (Fransk författare/nobelpristagare/filosof) (Föddes 7 november btw! WOOP WOOP!) och pratade intensivt om drömmar och drömtydning i den varma vårsolen. Sen lagade vi lite middag tillsammans hemma hos henne och då ramlade Carrie in också, från sin jullov à la Europaturné.

 

Nu sitter jag vid köksbordet i min nya lägenhet. Mina rumskompisar har inte kommit tillbaka från sina Europaturnéer än så jag har lite FF. Gött! Och lägenheten är jättefin ändå. Nu när jag inte är deppig längre.

 

Håll tillgodo, bildbomb coming up.

 

Puss och kram!

 

 

 

Kära blogg.

 

Nu tar jag mitt pick och pack och flyttar från den blå lägenheten precis bredvid Office du Tourisme och HM och flyttar en 20-minuters promenad bort till en lägenhet med varmt kök, två amerikanskor, fönsterluckor och grön ytterdörr. (Så om ni i fortsättningen vill skicka kärleksbrev så har jag en ny adress!)

 

Och imorgon flyger jag hem. Det ska bli helt fantastiskt och helt fantastiskt skönt. 3 strålande ascoola månader har verkligen rusat förbi men jag skulle ljuga om jag skrev att det inte kommer bli underbart med mammas fiskbullar, storasyskon, julmust, bästa vänner och massa pussar (som inte nödvändigt är chic-a kindpussar) och kramar. Och samtidigt känns det helt bäst att jag sen får komma tillbaka i 4 månader till.

 

Vad har hänt här de senaste dagarna egentligen?

Ja, igår var sista riktiga dagen i skolan. Vi i klassen började med en liten internationell frukost/brunch-thing hemma hos Claudia från Italien i hennes jättefina lägenhet. Vi åt amerikanska muffins, mexikansk guacamole, svenskt knäckebröd (....) (jag hade tänkt att göra kladdkaka men så blev jag så jäkla snorig....) och ja, det var jättemysigt. Sen gick vi till skolan och hade en sista lektion där vi rättade grammatiktestet vi gjorde vilket till en början var ganska speciellt eftersom vissa var lite på kanelen då det funnits eggnog på den internationella frukosten, eggnog med extra konjak.... Men det var ganska roligt och sen så nyktrade de till lite när de var tvungna att bilda meningar med negationer och pronomen. 

Sen sa vi tack och hej, grupp 8 och det blev plötsligt lite sorgligt. (Dock så kommer typ alla utom fem fortsätta till grupp 9 nästa termin. Men ändå!) Jag kommer verkligen sakna vår lärare. Visst, hennes strikthet är ibland minst sagt skrämmande, åtminstone i början, och ibland fattar jag inte alls hur hon tänker - men jag har verkligen lärt mig så mycket och kommit ur så många comfort zones, smått/ganska mycket tack vare henne!

 

I eftermiddag flyttar jag som sagt och sen ikväll ska vi ett litet gäng gå på fransk teater och se A Christmas Carol. Känner ES10B-och-fordonssalen-nostalgin redan komma krypande.

 

GOD JUL, MINA ÄLSKLINGAR!

Ta hand om er.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kära blogg.

 

ASSÅ! Kan vi bara ta en stund och prata om clementiner, tack?

För jag tror jag har dött/ramlat ner i ett kaninhål/gått igenom en magisk garderob och hamnat i clementin-heaven. Nirvana av småcitrusfrukter. (Ja, jag kollade wikipedia och ja, clementiner tillhör gruppen "småcitrus") Ett orangeskimrande paradis.

DE FRANSKA CLEMENTINERNA ÄR BLAND DET GODASTE JAG ÄTIT!

Ni vet hur det är i Sverige. Om man på förslagsvis Ica, glad i hågen, köper 5 stycken clementiner så ser statistiken ut, efter min erfarenhet, ungefär såhär:

40 procent (2 st) helt okej clementiner

20 procent (1 st) ganska-god-men-med-massa-kärnor-i-clementin

40 procent (2 st) asäckliga clementiner 

100 PROCENT BESVIKELSE!!!!!

 Dröm om min förvåning. De franska clementiner är ljuvliga på ett så överraskande sätt. Det går ta mig tusan inte att beskriva kärleken jag känner för varenda en av de gyllene klyftorna...

 Anekdot: När jag gick på högstadiet och pluggade franska så brukade vi kolla på en sån där 90-tals UR-tvserie (”både pedagogisk och spännande, för att visa barnen att det är kul att lära sig franskaaa!!1”) som hette Clementine. Den handlade om en tjej som hette just Clementine (Ja, clementinerna här är så goda att folk döper sina barn efter dem!) och texten på singnaturmelodin gick enligt uppgift såhär : Clementine (clem-clem-clem-clem), Clementine (clem-clem-clem-clem)

Puss och kram och kläm (clem)

Saknar er jättemycket!

Kära blogg.

Det är natt. Typ mitt-i-natten. Jätte-natt.
Ikväll har jag varit ute och rullat hatt med några fina kompisar, ätit sushi, druckit lite rosa vin i blinkande lampor och sjungit karaoke/skrikskrattat så att servitrisen rodnade. Vi hade helt oförskämt kul.
Att nu få dra på sig mysbrallan, torka bort smink, lägga sig i sängen, trycka in hörlurarna i öronen och höra introt till På Spåret från svtplay - det är lycka.

Puss älsklingar!

(tog London lätt på 10 poäng.........)

(skoja, 8 poäng var det faktiskt......)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kära blogg.

 

Idag är det en sån dag då:

 

 

Kära blogg.

Tjoho och tjohej. Tiden flyger förbi. Trots många försök att förneka det hela så måste jag se mig besegrad - VINTERN ÄR HÄR! BAMBAMBAAAAAAAAAAAAAAAM BAGUETTERNA FRYSER TILL IS, FRANSMÄNNEN FLYR I PANIK, UTBYTESSTUDETERNA FRÅN SUNNY CALIFORNIA GRÅTER GAAAAAAAAAH!

Är julen ovanligt tidig i år eller det bara här i Aix? Jo ni, för fransmännen, de kan sin jul. (Aix-mas! Hehe) Helt seriöst så tror jag att jag aldrig tidigare i mitt liv sett så mycket julpynt, juleljus och allmänt julkrimskrams i en och samma stad. Glimrande polkagrisar, fontäner som man typ behöver solbrillor för att ens gå förbi - Det känns som om man bor inne i en sån där snöglaskula man skakar.

Bara det faktum att de öppnade en storartad fullfjädrar julmarknad på Cours Mirabeau (Aix's motsvarighet till Avenyn) förra veckan SOM SKA VARA KVAR FRAM TILLS TYP JUL DVS EN MÅNAD, det är lite crazy. Vi snackar ändlöst antal små stånd med allt från glittriga tomtedoftljus till varma kastanjer, folk utklädda till tomtar, SÄKERT FEM ST OLIKA SLÄNGGUNGOR OCH KARUSELLER!!!

Oj vad mycket Caps Lock det blidde. Men här i Aix firar man inte jul. Man firar JUL!!!!11

Idag i skolan hade jag en muntlig redovisning. Det var Carrie (USA), Milon (USA) och jag som redovisade om Stromae. ("Alors on danse dududududududu Alors on danse dududududu") (Alla som var på Kvarnbyskolans "bambadans" vt 10 knows what I'm talkning about..) Vi hade t.o.m. matchande Stromae-inspirerade outfits. Så vår profeseur var nöjd.

Pöss och (jul)klapp!