Astrid à Aix

Kära blogg.

 

Idag är det söndag och det regnar och åskar litegrann. Jag tycker det är ganska mysigt (hemtrevligt på något vis) medan många av fransmännen verkar tolka det som att undergången stundar. Man ba "Neeej nej nej, fransmän! L'AUTOMNE, inte L'APOKALYPS!"

 

Igår gick jag upp i ottan och träffade min klasskompis Carolyn från USA och hennes rumskompis Hannah (också från USA) på ett fik. Vi drack kaffe, åt pain au chocolate, diskuterade amerikansk basket och sen gick vi till Galerie Garnet. (tror jag) Det är ett konstmuseum som nu fram till slutet av oktober har en utställning med konstverk från impressionism till expressionism och allt däremellan. Carolyn pluggar konsthistoria så hon fick agera guide och nickade gillande när Hannah och jag kisade med ögonen, vred på huvudet och analyserade. Och att hon äntligen fick se massa konstverk hon bara läst om tidigare ledde till många "Oh my god, you guys!!!" Hahah, det var verkligen jättetrevligt. Utställningen var enorm och otroligt vacker. Där fanns många verk av Cézanne såklart men även Picasso, Monet, Miro och en storslagen tavla av Dali. ("Tonfiskarna" hette den. Eller "Fiskarna som fiskar tonfisk" Eller nåt) Det skulle även finnas tavlor av Van Gogh men vi hittade tyvärr inte dem..

Efteråt gick vi hem till tjejernas lägenhet för att äta pizza. De bor typ tre minuter från mig, så himla knäppt. På vägen dit hade de nämnt något om att de har en ganska cool utsikt från lägenheten (11:e våningen och allt), men föga anade jag vad som stundande. Utsikten var helt fantastisk. Breathtaking. Bilderna gör den inte rättvisa. Alla hus i alla tänkbara nyanser av gult, Cours Mirabeau (Aix's trädkantade aveny), katedralen. Man kunde till och med ana Marseille långt långt därborta. Och, mina vänner. Det är med stolthet i rösten (fingrarna?) som jag berättar för er:

JAG SÅG BERGET!

JAG TOG KORT PÅ BERGET!

Nu var det ganska halvkasst väder igår också så kortet kanske inte blev helt strålande MEN VAD FAN! Så himla häftigt. Vilken vacker stad vi bor i ändå.

 

Puss och kram så hörs vi snart igen.

 

 

(Utsikten från mitt fönster yao)

 

Kära blogg.

 

Eller ja.. idag regnar det faktisk litegrann tror jag.

Jag har sovmorgon deluxe och äter lyxfrukost i sängen. Sen blir det lääääxooooor och sen fonetik-kurs i eftermiddag.

 

Pöss!

 

 

 

 

8. Till skillnad från goa Göteborg så har Frankrike, eller i alla fall Aix, ett väl fungerande och hyfsat billigt kollektivtrafiksystem. Men, lite som i simhallen, så finns noggranna regler för hur man som passagerare ska uppföra sig. Listan finns nerskriven lite här och där. Man ska bland annat hälsa på busschauffören när man kliver på och säga tack och adjö när man stiger av. Ganska stor skillnad från de "skyddslappar" man sätter på sig när man åker buss i Sverige. "Kliv på tyst bara gå och sätt dig på ett tomt säte titta inte på nån låt inte blicken lämna golvet/telefonen var tyst titta inte på nån kliv av tyst" Sen är man också väldigt noga med att lämna sittplats åt t.ex. gravida och äldre. Vissa verkar vara så rädda för att verka oartiga att de lämnar plats åt typ 45-åringar, "Vill tant sitta?", bara för att vara på den säkra sidan...

 

9. Den där om att fransmän pussar varandra på kinderna när de hälsar - DET ÄR SANT! Tonårskillar pussar tonårskillar, tanter pussar tanter, poliser pussar poliser... THEY DON'T CARE I LÖVE IT!

 

10. Aix är en stad känd för Mont Sainte Victoire, ett ca 2000 meter högt väldigt vackert berg. (Som lokalkändisen och impressionistkonstnären Paul Cézanne målade av ca 60 gånger!!) MEN VART FAN ÄR BERGET? Efter att ha varit här i två veckor nu (och gått runt hela stan typ varje dag) har jag bara lyckats se berget ett fåtal gånger och då har det varit en smärre omöjlighet att ta ett foto av berg-skrället, p.g.a. träd i vägen eller brist på kamera.. Så mitt råd till er, om ni någonsin kommer till Aix och får se berget, TA ETT KORT! Det kan nämligen vara din sista chans i livet...

 

 

 

Fortsättning följer... kanske...

 

 

Kära blogg.

Idag är det söndag och allt är bra. Igår var det typ 30 grader varmt och jag sprang runt på stan, hittade fin second hand-affär, köpte fransk synonymbok, trängde med fransyskor (med vassa armbågar och lackande svett) på HM, åt chèvrepizza, blev bundis med pizzagubben, handlade massa mat och lyssnade på Veronica Maggio på repeat.

De senaste dagarna har varit bra. Jag har lärt känna lite nya människor. I torsdags i skolan hade vi en diskussion om "huruvida man borde få jaga varg och björn i området kring de franska alperna".. Det var svårt.. Men som sagt, franskan blir mer och mer begriplig för varje dag.

I fredags åkte jag och simmade en sväng i den fina simhallen. Man måste dock ha badmössa (...) och gå igenom en 8-stegs-regellista innan man går i bassängen, man måste bl.a. snyta sig och ta ett fotbad. Och så är det FÖRBJUDET att duscha utan badkläder. Vill man vara naken får man vara det på sin egen tid! Haha, de är sköna de där fransmännen.
Sen gick jag till skolan på "CinéClub" och såg en fransk svartvit film från 50-talet, "La vacance de Monsieur Hurlot" eller nåt sånt. Lite Mr Bean fast lite klurigare och franskare. Helt hysteriskt jätterolig! FIA, OM DU LÄSER DET HÄR: JAG HAR TYP TUSEN NYA IDÉER TILL HUGOSCHON DEL 2!!!!!

Hur är det med hemlängtan då? Jo, den finns där litegrann. Gör sig påmind då och då. Det är speciellt när jag vaknar på morgonen som jag är mest ledsen. Jag drömmer ju jämt om er därhemma. Om Fässberg, om Dramaettan, om Lollan och Niklas, om Fias mormor och morfar (?), om roadtrip med Emma och Johanna... Och då känns det tungt att vakna och ba : "Jaha. Här är jag. Själv" Men sen när jag ätit frukost så blir det lite bättre.

Igår pratade jag i telefon med mamma och hon sa att det var okej och så peppade hon sådär bra. Och sen på kvällen skypade jag med mina flummiga fantastiska syskon Lollan och Axel. Hur great är inte Skype ändå?? Det kändes verkligen som de var här och slappade i sängen med mig i Aix, eller att jag låg och skrattade bredvid dem på hotellet i Skottland. Så bra!

Oj detta blev ett långt inlägg. Haha. Nåja. Idag är det söndag som sagt och jag ska städa tvätta diska plugga. Men det känns ändå bra.

Pussar och kramar!

 

 

Kära blogg.

Vad är det som gör Frankrike så speciellt? Vad är det som gör just den franska kulturen så unik och fascinerande?

Ännu har jag inte varit här speciellt länge men jag har redan upptäckt små egendomligheter som gör den franska vardagen lite mer spännande och exotisk...

 

 

1. En förvånansvärd stor andel av toalettpappret är rosa.

 

2. Övergångsställen och grön gubbe betyder nödvändigtvis inte att du som fotgängare kan korsa gatan. Väjningsplikt och företräde, på tok för svenskt!

 

3. Vanliga hederliga kollegieblock med raka rader är praktiskt taget efterlysta. Rutiga kollegieblock finns det däremot i överflöd.

 

4. Det blir mörkt runt kl 20:30 varje kväll och när solen väl går ner så blir det mörkt snabbt, men inte nödvändigtvis kallt. Många kvällar är sådär ljumma och goa.

 

5. Restauranter och caféer har offentliga lättåtkomliga toaletter. Men kom ihåg, toalettring är ingen garanti.

 

6. Man säljer fler biljetter till tågen än vad det finns platser. Knö daj in fastän dörra e trång!!!

 

7. Fransmännen älskar förkortningar. Dem finns ÖVERALLT!  T.ex. jag går A.M.U (Aix - Marseille Université) på S.U.F.L.E som innan hette S.C.E.F.E.E utom på torsdagar då jag går på I.U.M.F som innan hette E.S.P.E... Ni fattar. Man ba: "ABCvaddå??"

 

 

Fortsättning följer...

 

Kära blogg.

 

Först och främst vill jag skicka en stor varm kram och många många pussar över internet till alla underbara vänner och alla fantastiska familjemedlemar som stöttar, peppar, skickar hälsningar... Tack!

 

Allt är bra med mig. Det är bara ganska mycket på gång just nu. Igår började skolan och jag ska berätta mer om detta i ett annat inlägg. I morse åkte mamma hem så nu är jag helt själv. (Independant woman? Snarare vettskrämd woman...) Franskan är fortfarande lite svår men jag tror jag blir bättre. Jag försöker mitt bästa i alla fall. Solen skiner!

 

Vi hörs snart igen, fina ni.

 

 

 

Kära blogg och kära bror.

 

1. Grupperna och de olika nivåerna som finns är A1, A2, B1, B1+, B2, C1, C1+ (tror jag). A1 är för nybörjarna (typ de tre killarna från Honduras) och C1+ är för proffsen. Så B1+ är  någonstans mittemellan kan man säg.

 

2. Skolan börjar på måndag kl 09:00 prick. Känner du dig sugen att hänga på? Klassrum C136 i så fall.

 

Pöss!

 

 

Ja. Jag är ingen mästerfotograf. Men här är i alla fall några små glimtar från mitt franska lilla bo.

 

 

 

 

Kära blogg.

 

Vi har det riktigt bra här nere i solen. Idag var det nog den varmaste dagen, typ 27 grader och vindstilla. Astrid klagar icke.

I morse gick jag upp tidigt och åt min egeninhandlade frukost - macka med jordgubbsmarmelad. Till min förskräckelse insåg jag dock snart att det inte fanns någon smörkniv. Efter att ha letat igenom monsieur Martins hela besticklåda var en halvtrubbig knivsort endast värdig att skära äppelklyftor med (om ens det) det närmaste jag kom. Och, håll i hatten nu, enligt min kära mamma så FINNS DET INGA SMÖRKNIVAR ALLS I DETTA LANDET! I tystnad lider de av fruktansvärd smörknivsbrist. Vid frukostbordet är det antingen stora smörklumpar/stora hål i smörgåsen eller inget smör alls som gäller. Tragiskt!

 

Jag hämtade mig dock från smörkatastrofen ganska snabbt, träffade mamma runt kl 10 kanske och vi promenerade en sväng. Vi hittade en jättefin park precis vid universitetsområdet med en jättevacker gammal karusell, precis som i Mary Poppins. Sen åt vi jättegod lunch, italiensk sallad-ish. Vi drack även kaffe och jag blev väldigt förvånad när jag fick se det som fransmännen, eller i alla fall vad de på just det lunchstället, kallade cappuccino. 20 procent kaffe, 80 procent vipsgrädde. (exakt samma grädde som Café Hanis i Mölndals Bro har till sin varma choklad. NOSTALGI!!) Och så ett kex instucket lite casual sådär. Och ett rött sugrör. Nåja. Kaffet var väldigt gott i alla fall.

 

Idag var även dagen för det stora infomötet. Jag var lite nervös innan men det gick ändå bra. Vad var det att vara nervös över egentligen? Vi satt ju bara där i aulan i en knapp timme och nickade och log och antecknade lite. Vi fick en presentation av själva utbildningen. Vi kommer på förmiddagarna läsa lite "generell" franska och sen på eftermiddagarna får vi välja några kurser efter vad vi tycker låter roligast. (lite som de individuella valen fast utan någon press att bli "behörig" och utan någon SYO som bara gör en stressad) Blev så sjukt taggad när jag såg alla tillvalskurser. Bl.a. så finns det en kurs i fransk filmkunskap där man varje fredag eftermiddag kollar på en fransk film, i något som den klurige mycket nöjde läraren kallade CinéClub, som man sedan diskuterar på måndagarna. Det finns även litteraturvetenskap, Provence-kunskap, skrivkunskap/kreativt skrivande och en kurs där man lär sig om fransk musik. Alla lärare blev presenterade och det var nästan löjligt hur franska de såg ut allihop där de satt på scenkanten. Det var ibland lite rörigt och allt var på franska men jag tror jag förstod ganska bra. Lite oschyst dock att inte ha någon som helst tolk... Det finns ju jättemånga elever som aldrig läst franska förut! (Bl.a. de tre killarna från Honduras som satt bredvid mig och såg ut som guldfiskar från det att den franska rektorn öppnade munnen)

Efter mötet fick vi veta vilken grupp vi hamnat i. Jag hamnade i grupp B1+ vilket fick mig att skratta till både för att jag tänkte "Shit de måste skrivit fel" och "Shit! Vad bra ändå! Good for you, Glenn Coco" Vi får väl se hur det blir. Om de märker att jag inte kan så får de väl flytta mig.

 

På söndag ska mamma och jag ut på utflykt och hälsa på familjen Eklund (min gudmors son och hans franska fru) i en liten liten stad mellan Aix och Nice.

 

Pussar och kramar!

 

 

 

 

 

 

 

Kära blogg.

Nu är jag här. Kan knappt fatta det men nu är jag faktiskt här. På fransk mark. I Frankrike. Det är sant!

Trots att vi, mamma och jag, bara varit här i två dagar så känns det som om vi faktiskt har rätt bra koll. Kanske för att vi redan har gått runt så mycket... Och kanske för att vi har typ tre kartor var som vi följer slaviskt. Aix är en väldigt fin stad, väldigt gul på något vis, med fantastiska gamla hus, många stora träd i alléer med spräckliga nästan silverfärgade stammar och strålande sol. Att prata franska känns fortfarande lite läskigt, än så länge, men mamma  stöttar och peppar och jag har faktiskt vågat prata liiite med några äkta fransmän här och där. Till exempel sa jag till en man som satt bredvid mig i busskuren att hans dotter, som sov i en barnvagn bredvid, var söt. ("Elle est jolie!") (Borde dock sagt att hon var "très jolie" när jag ändå var i farten.. För hon var faktiskt "très jolie"...) Small step for a man but a giant leap for Astrid!! Men jag älskar det. Känslan av att se en reklamskylt och faktiskt förstå vad det står eller att se på Vänner med fransk dubbning, och fatta skämtet, det är riktigt magiskt. Då känns allt fantastiskt! Plötsligt känns alla timmar av tragglade glosor fedt värda. Hehe.

Skolan börjar inte förrän på måndag men vi har redan hunnit kika in två gånger. Det var lite läskigt, jag kände mig lite liten och lost, men samtidigt grymt spännande. Skolan ligger lääängst ner på typ världens längsta gata och har en blå dörr, precis som i Notting Hill. Hihi.

Imorgon är det mycket som händer. Jag har muntligt prov (förhoppningsvis inte speciellt svårt, om man ska lita på kvinnan i expeditionen) (lätt för henne att säga förresten - HON ÄR JU FRANSYSKA GOD DAMN IT!) och sen ska vi träffa monsieur Martin som jag ska vara inneboende hos. Förhoppningsvis hinner vi med lite museibesök också.

Allt känns bra! Det är bra!

Puss puss puss

 

Kära blogg

(Ja, kära storebror, jag tänker fortsätta inleda med "kära blogg". DEAL WITH IT!!)

Ikväll har vi haft supermysig middag här hemma med min storebror Axel, hans fina Hanna och min härliga mormor. Fun-fact: Att resa efter studenten, som 19-åring, är lite av en familjetradition bland damerna i min släkt. Min mormorsmor var på Irland, min mormor var i England, min mamma var i Frankrike (Normandie) och nu åker jag. Lite coolt. Goa mormor Mimmi.
Nu har de precis gått hem och det känns lite skumt. För nu kommer jag inte träffa dem på ett långt tag.
Axel och Hanna, om ni läser det här:
Ni är bäst! Jag tycker så himla himla himla mycket om er! Puss och kram och sköld och vi hörs snart igen.

Tänk att jag åker nu. Typ nu i alla fall. Det är så knäppt det där med känslor. Alla frågar hur det känns och jag har liksom inget vettigt svar. Ena stunden känns allt piss och jätteläskigt. Sen känns det jättespännande. Och tiden mellan känns det.. ingenting typ.
Men just nu, just precis nu, känns det jättebra. Jättejättebra. Så bra att jag bjuder på en bild på min solrosklänning.

Kramar

Kära blogg.

Idag är det precis en vecka kvar tills det bär iväg. Jag förmår icke formulera den stora förvirring jag känner kring detta faktum så överdrivna superlativ utgår dessvärre. Vart tog augusti vägen?

Dagen har spenderats till havs i sällskap med två vackra flickor, mina fantastiska vänner Johanna och Emma. Det har diskuterats politik och pojkar, framtid och nutid, familjerelationer och chipssorter. Vi har ätit kopiösa mängder godsaker, har även spelat kort (Jag vann flest gånger!) (Ville bara säga det..) och dessutom släckt en livs levande eldsvåda. Sug på den du! Tänk att vi kan prata oavbrutet i nära 12 timmar och ändå vara så ivriga att vi så gott som babblar i mun på varandra konstant? Tänk vad jag tycker om er! Tänk vad jag kommer sakna oss! Tack för idag!

Så... Nu börjar den seriösa nedräkningen förmodar jag.
3 2 1 0.
Aix, you better be ready...

Puss