Astrid à Aix

Kära blogg.

Nu är jag här. Kan knappt fatta det men nu är jag faktiskt här. På fransk mark. I Frankrike. Det är sant!

Trots att vi, mamma och jag, bara varit här i två dagar så känns det som om vi faktiskt har rätt bra koll. Kanske för att vi redan har gått runt så mycket... Och kanske för att vi har typ tre kartor var som vi följer slaviskt. Aix är en väldigt fin stad, väldigt gul på något vis, med fantastiska gamla hus, många stora träd i alléer med spräckliga nästan silverfärgade stammar och strålande sol. Att prata franska känns fortfarande lite läskigt, än så länge, men mamma  stöttar och peppar och jag har faktiskt vågat prata liiite med några äkta fransmän här och där. Till exempel sa jag till en man som satt bredvid mig i busskuren att hans dotter, som sov i en barnvagn bredvid, var söt. ("Elle est jolie!") (Borde dock sagt att hon var "très jolie" när jag ändå var i farten.. För hon var faktiskt "très jolie"...) Small step for a man but a giant leap for Astrid!! Men jag älskar det. Känslan av att se en reklamskylt och faktiskt förstå vad det står eller att se på Vänner med fransk dubbning, och fatta skämtet, det är riktigt magiskt. Då känns allt fantastiskt! Plötsligt känns alla timmar av tragglade glosor fedt värda. Hehe.

Skolan börjar inte förrän på måndag men vi har redan hunnit kika in två gånger. Det var lite läskigt, jag kände mig lite liten och lost, men samtidigt grymt spännande. Skolan ligger lääängst ner på typ världens längsta gata och har en blå dörr, precis som i Notting Hill. Hihi.

Imorgon är det mycket som händer. Jag har muntligt prov (förhoppningsvis inte speciellt svårt, om man ska lita på kvinnan i expeditionen) (lätt för henne att säga förresten - HON ÄR JU FRANSYSKA GOD DAMN IT!) och sen ska vi träffa monsieur Martin som jag ska vara inneboende hos. Förhoppningsvis hinner vi med lite museibesök också.

Allt känns bra! Det är bra!

Puss puss puss