Astrid à Aix

Kära blogg.

 

Idag blev det nytt försök med franskaprovet och nu är jag äntligen klaar.  "Hej Paul! Vad tusan ska du i Mölndal och göra, ditt pucko? MVH din nära vän Astrid" Kort och gott. Riktigt nöjd faktiskt. (ja, mamma hjälpte mig lite...)

På tal om Paul, denna veckan har jag ju faktiskt träffat en Paul. (eller snarare en Pål) Samma Pål två gånger. Jag  har alltså sett den fantastiska Känn Ingen Sorg-filmen. Ack ack ack, tänk om det var DEN Pål som var min nära vän och brevkompis... A girl can dream.

 

Nåja. I morse blev jag bjuden på lyxfrukost av min snälla, sympatiska och sexiga bästis Sofia, vilken förtärdes i den gröna sköna Trädgårdsföreningen (frukosten alltså, inte bästisen..) och det var hemskt trevligt. Viktiga saker diskuterades och på spårvagnen hem lyssnade vi på det franska soundtracket till Aristocats.

 

Dagen kommer fortsätta i de franska färgerna då min lilla mor och jag är bjuden på fransk middag hemma hos min store bror Axel och hans fina sambo Hanna. Lyxigt värre. Basker på.

 

Imorgon är det två veckor kvar. Hoppsan.

 

Tjenix.

 

Ps. En tanke:  Om man träffar en Pål två gånger, blir det en Tvål då?

Kära blogg.
På söndag är det exakt 2 veckor kvar tills jag åker. Paus för reaktion.
En annan helsjuk grej, just nu, om exakt en månad, så är jag i Frankrike SJÄLV! ALLDELES ENSAM! För då, just nu, om exakt en månad, har min mamma, som åker med mig ner, ÅKT HEM! Yes. Crazy.

Idag tog jag på mig flit-och-plugg-hatten och gav mig på det skriftiga prov som skolan vill att jag ska göra så att de kan avgöra vilken nivå/grupp jag hör hemma i. Jag försökte först B1-nivån men fick ganska snart se mig själv slagen (ni vill inte se min tankekarta alltså...) och satsar nu istället på A2. Shit vad ringrostig man kan vara då... Efter först ett skolår fullknökat av formella krångelord på engelska och sen bang någon form av intervall-hets-ledighet, a.k.a. juni juli augusti, så är akademiska Astrid icke in her A-game... Uppgiften var att man skulle skriva ett e-mail med lite frågor-ish till en viss fransktalande man vid namn Paul. (som, enligt uppgiften är "en nära vän till mig"...?) Paul har, av någon outgrundlig anledning, bestämt sig för att flytta till min hemstad. Mölndal. Kalla mig trotsig och ifrånslingrande (är det ens ett ord?) men jag måste bara fråga : Varför? Varför Paul? Pourquoi, Paul? Vem är du ens?

Nåja! Jag får väl ge det hela ett nytt försök imorgon eller nåt. Ni vet väl vad fransmännen säger:
Le skam till den som ger sig!

Puss och kram och hej och hå.

Kära blogg!
Jag vet inte vad som hände. Men helt plötsligt blev jag bara så förbaskat taggad. De senaste veckorna (läs: hela sommaren) har mest präglats av en smått bedövande rädsla över resan till Aix. Så mycket som måste fixas så mycket som kan gå fel vågar jag verkligen hjälp osv. osv. Men nu, ikväll, så slog förväntningspirret till. Hallå eller! Om mindre än en månad ger jag mig ut på mitt livs största äventyr. Jag ska plugga franska. I två terminer. På ett franskt universitet. I Frankrike. I södra soliga Frankrike. Så mycket som jag kommer lära mig så mycket som kommer bli så himla kul jag vågar verkligen hurra!

(Ps. Ca ira är franska för "Det ska gå" )

Puss!

Idag, ikväll, snart!

Kära blogg!
Imorgon är det exakt en månad kvar till Aix en Provence, Frankrike, jämfotahoppet ut i det okända. Och idag har jag startat min framtida reseblogg. Det drar ihop sig minsann.

Orvar Orvar!