ASTRID UPPTÄCKER FRANKRIKE DEL 5
13. Även den magiska Harry Potter-världen är förfranskad och lite annorlunda än vad man är van vid.
Till exempel så heter Professor Snape "Professor Rouge". (Kanske lär han eleverna att göra rödvin istället för trolldryck, vad vet jag..)
Men det bästa är nog trollstaven. Trollstav heter, håll i er nu......
BAGUETTE MAGIQUE!
DET ÄR JU HELT HYSTERISKT KUL!
Tänk er den franske Harry: Randig tröja under slängkappan, smal mörk mustasch som ramar in överläppen, något överlägset i blicken, flygande på sin kvast, MED SIN MAGISKA BAGUETTE UNDER ARMEN!
Herregud, Frankrike. Du gör en då aldrig besviken.
Kära blogg.
I torsdags kväll hände det som inte får hända. Precis när jag gjort mig i ordning inför Halloween-maskeraden så dör. min. dator. Den. bara. dör.
Som många av er vet så ligger min tekniska förmåga på minus så om det är någonting som INTE FÅR HÄNDA när jag är ENSAM I FRANKRIKE så är det att min dator går sönder.
Vad gör man? Panik blev till ilska som blev till frustration som blev till ligga-på-sängen-och-stirra-upp-i-taket-paralysering som blev till total uppgivenhet.
Men så igår morse, efter några om och men och gyllene stöd från min älskade lilla mamma, så fick jag prata med två olika supporter-killar. Herregud, vilka fina människor! De var så lugna och förstående och skrattade till och med lite åt mina nervösa sarkastiska skämt. Kan man skicka Tack-kort till Asus huvudkontor?
Där satt jag sen och glodde medan min dator flimrade fram massa 1:or och 0:or, vakade likt en förälder vid sitt febersjuka barn, i närmare en timme och nu fungerar allt som det ska igen. Allt är borta men datorn lever. Och jag tänker att livet är viktigare än massa ego-pics och trista naturkunskapsarbeten.
Ha en fantastisk lördag, vänner!
Pussar och kramar
Kära blogg.
Hoppas allt är bra med er därute, där hemma och där borta.
Här kommer en rask liten update. Sen sist vi hördes av har bland annat följande tre saker hänt:
- Jag har klippt mig! Jojomen! Förklarat min frisyr på franska, in i minsta millimeter, gnällt när den snorkiga frisören ändå klippte för lite och fått heavenly massage i en helvild massagestol.
- Jag har varit ute och dansat med ett litet kompisgäng och blivit vittne till någonting som var en hårsmån ifrån strip-tease-dans. Det ni.
- Jag har blivit utskrattad av mina klasskamrater för mina tankar om jämställhet. Efter en tjej i klassens redovisning om den spansktalande världens traditionsfest för att fira en flickas förvandling till kvinna vid 15 års ålder (sjukt stor grej med Askungenklänningar och vals med pappa. Som ett bridezilla-bröllop fast utan att människan gifter sig med någon) (Fråga 1 - Hur mycket vuxen kvinna är man egentligen när man är 15 bast?), ställde jag frågan om det fanns något liknande kalas för killarna när de "blir män". Tre sekunders tystnad och sen "HAHAHAHAHHAHAHA!" "Skulle killarna ha klänning då eller???? HAHAHAHAHA" Min lärare suckade leende från katedern: "Åh Astrid, den svenska jämställdhetskämpen!"
Jag tyckte det var en ganska bra fråga. Fatta vad orättvist ändå! De här tjejerna får ju en megafest och konfetti och typ hundvalpar och bilar i present och jättemycket uppmärksamhet och killarna får ingenting sånt alls. De fyller ju också 15 och behöver lika mycket stöd och konfetti for crying out loud..
Jag kommer nog bygga på mitt rykte som "radikalfeminist" ytterligare ikväll. För då ska jag på Halloween-maskeradsfest och jag ska gå utklädd till hon på "We can do it!"-planschen. Hehe.
Nu ska jag på marknad med min kära vän Carrie. Ska försöka knäppa några sköna bilder.
Puss och kram och ni är bäst!
Kära blogg.
Bra grej att ha med sig när man flyttar till Frankrike och leker hemifrånflyttad à la Lotta på Bråkmakargatan:
Sårtvätt!
Sjukt bra att ha när man ska öppna ett paket fransk prinskorv med hjälp av en förvånansvärt vass bordskniv och man först tänker "Hur svårt kan det va?" alternativt "Vad är det värsta som kan hända?" för att sedan tänka "Wait... jag kan ju skära mig" för att sedan skära sig i fingret, skrika till och boxa till taklampan.
Något annat som är bra att ha vid dessa situationer:
Plåster.
Ja ni, det franska äventyret fortsätter. Helt plötsligt är det typ sommar igen. Inser nu att jag idag firar 1 månad SJÄLV i Frankrike. PARTY! *höjer småblodig kökskniv i segergest*
Vi har mycket läxor i skolan. Det är spännande och så men lite tungt just nu för jag tror att jag håller på att bli sjuk. (hela klassen är sjuka och hostar och snorar åt alla håll så det vore nog inte så konstigt)
På torsdagar brukar vi ha lite övningar i "kreativt skrivande" och tills idag hade vi som läxa att skriva en historia utifrån en bild föreställande två kaffekoppar som duellerar över en sockerbit. Japp. Vad gör man inte?
(Jonas, you better read this you hest...)
Min historia handlade lite sammanfattningsvis om att Madame Café var sjukt trött på att leva under förtryck och det faktum att den fisförnäme överlägsne Monsieur Café bara tänkte ta och äta upp sockerbiten helt själv, utan att ens fråga om hon ville ha, gjorde henne ursinning. (fick kaffekoppen att "koka över" så att säga... höhö) Monsieur Café försöker både smickra sig ur och skratta sig bort från situationen men snart var duellen oundviklig. Hela köket engagerades, pepparkvarnen, diskborsten, gafflarna och knivarna. Madame Café, som slagits inte bara för sockret utan även för sina rättigheter, vinner tillslut efter en intensiv duell (hon får smaka på "segerns sötma" så att säga... höhö...) Snipp snapp snut.
Ta hand om er, fina människor.
Pusspusspusspuss
Kära blogg.
När man hållit en 10 minuters muntlig presentation inför hela klassen och inför sin petiga lärare, och överlevt, då är man ca såhär glad:
Presentationen gick faktiskt riktigt bra och gud vad gött det känns att vara klar!!!!!
WOOP WOOP HÄNDERNA I TAKET CELEBRATE GOOD TIMES COME ON!
Nu ska jag gå hem till en granne-ish och spela lite piano. Hurra!
Puss!!
12. I Frankrike så utgår storlekarna på strumpbyxor efter ens vikt.
Paus för reaktion.
Hm....
Detta kan ni nu diskutera i smågrupper om ni vill.
Själv är jag ca såhär paff:
Kära blogg.
Jag bor typ 10 meter från Aix:s konserthus och hela eftermiddagen har man kunnat höra klassisk musik därifrån över typ hela stan. Efter ett tag insåg jag att det var samma stycke som spelades om och om igen. Nere från gatan såg jag ingenting. Försökte kika ut från mitt fönster men såg inte en endaste liten fiol, trots att jag sträckte mig långt ut.
Så, nu, alldeles nyss, fick jag nog. Jag lindade in mig i cirka tre lager kläder (Aix har gått från gå-barnbent-varmt till halsduksväder på en kvart. Vad sjutton hände?), snörade på mina dr martens och gav mig ut på jakt efter den mystiska musiken.
Väl borta på torget, där konserthuset ligger, blev jag stående. Vad är det där? Först förstod jag ingenting. Blinkande ljus från lysrör längs byggnadens tak och sidor, som verkade ihoptrasslade på något vis. En osynlig symfoniorkester. "Jahaja, 'modern konst' ! Mummel mummel pretantiöst!" tänkte jag i mitt stilla sinne.
Så såg jag det plötsligt. De blinkande ljusen från de trassliga huller-om-buller-lysrören formade kroppar. Människor. Människor som dansade. Ett dansande par, åtskilda. Den ena fast på Konserthuset, den andra fast på byggnaden bredvid (Operan? Teatern? Musikskolan? Jag vet inte riktigt!) Fängslade på varsin fasad. Två som liksom sträckte sig efter och längtade efter varandra och som, i musikens crescendo, äntligen möttes på mitten i en total ljusexplosion.
Där stod jag och ett fåtal andra och bara tittade. Andades. Luften var alldeles kall och klar och våra ansikten lystes upp, endast av de dansande ljusen. Lite som på nyårsafton och fyrverkerier, ni vet. Månen och stjärnorna.
Efteråt, en först tveksam, sen bestämt men kort, applåd. Sen gick alla hem till sig och ljusshowen började om. Jag hör musiken nu, fortfarande, från mitt sovrum.
Jag vet inte om det har att göra med att jag precis börjat läsa en ny bok med ett språk som glittrar på ett alldeles enastående vis, eller om jag bara är lite trött och småförkyld. Men det där, den där ljusdansen, att jag bara snubblade över en ljusdans, höstluften - det var magiskt.
Puss!
ASTRID UPPTÄCKE FRANKRIKE DEL 3
11. När jag flyttade in här (för typ 4 veckor sen! shit!) hann jag bara kasta en hastig blick på sängen innan jag blev djupt försjunken i tankar. "Vad är det där? Något form av gosedjur? En tygkorv? Och var tusan är kudden?"
I stor uträckning, eller i alla fall i större uträckning än vad man skulle kunna tro, så har de franska sängarna inte en fyrkantig vanlig hederlig, kanske mainstream men ändå så högt älskad, kudde. De har "traversin" (googla för bild)
En korv.
En korv av tyg.
I mitt fall, en blommig korv av tyg.
Men man vänjer sig ganska snabbt.
Tack för mig.
Kära blogg.
Igår steg Carolyn och jag upp i ottan och tog tåget till Marseille, Frankrikes näst största stad. Vi hade verkligen en helt strålande dag. Så himla gött med lite havsluft!! Och helt fantastisk/sjukt/gött att få ha sommarväder i oktober. Vi njöt av solen, promenerade typ hela dagen, besteg ett fort lite spontant, drack starbuckskaffe för att fira Carolyns födelsedag, träffade på KALLE KAMEL på semester (lägg märke till att han bara har en puckel OCH flipflops!) och tog massa massa foton. Jag tog även min macarons-oskuld med små godbitar (hallonsmaken var fantastisk) från, hör och häpna, McDonalds.
Här kommer några av alla bilder.
Puss och kram!
Kära blogg.
Jag måste bara slänga in en till bild från i lördags. När vi, Hannah, Carolyn och jag, åt lunch så var vi lite väl optimistiska när vi köpte två baguetter så jag fick faktiskt ta med mig en hem. I hissen ner fick jag syn på min egen spegelbild: Randig tröja, svarta byxor, rött läppstift och en baguette under armen. HALLÅ ELLER!! Tyvärr tyvärr tyvärr så blev inte detta fantastiska ögonblick speciellt bra förevigat eftersom jag bara hann ta detta fula blixt-kort innan en fransk liten tant knödde sig in i hissen.. Så ni får helt enkelt föreställa er själva, utifrån detta kassa foto, hur vacker och fransk jag var där i hissen. Haha.
Också, herregud vilket stöd jag har! Vad ni är underbara som hör av er och ställer frågor och skickar hjärtan och hälsningar och överför massa energi över Skype. Tack! Ni är bäst!
Pussss
