Torsdag - Lights will guide you home
Kategori: Astrids intressanta liv
Kära blogg.
Jag bor typ 10 meter från Aix:s konserthus och hela eftermiddagen har man kunnat höra klassisk musik därifrån över typ hela stan. Efter ett tag insåg jag att det var samma stycke som spelades om och om igen. Nere från gatan såg jag ingenting. Försökte kika ut från mitt fönster men såg inte en endaste liten fiol, trots att jag sträckte mig långt ut.
Så, nu, alldeles nyss, fick jag nog. Jag lindade in mig i cirka tre lager kläder (Aix har gått från gå-barnbent-varmt till halsduksväder på en kvart. Vad sjutton hände?), snörade på mina dr martens och gav mig ut på jakt efter den mystiska musiken.
Väl borta på torget, där konserthuset ligger, blev jag stående. Vad är det där? Först förstod jag ingenting. Blinkande ljus från lysrör längs byggnadens tak och sidor, som verkade ihoptrasslade på något vis. En osynlig symfoniorkester. "Jahaja, 'modern konst' ! Mummel mummel pretantiöst!" tänkte jag i mitt stilla sinne.
Så såg jag det plötsligt. De blinkande ljusen från de trassliga huller-om-buller-lysrören formade kroppar. Människor. Människor som dansade. Ett dansande par, åtskilda. Den ena fast på Konserthuset, den andra fast på byggnaden bredvid (Operan? Teatern? Musikskolan? Jag vet inte riktigt!) Fängslade på varsin fasad. Två som liksom sträckte sig efter och längtade efter varandra och som, i musikens crescendo, äntligen möttes på mitten i en total ljusexplosion.
Där stod jag och ett fåtal andra och bara tittade. Andades. Luften var alldeles kall och klar och våra ansikten lystes upp, endast av de dansande ljusen. Lite som på nyårsafton och fyrverkerier, ni vet. Månen och stjärnorna.
Efteråt, en först tveksam, sen bestämt men kort, applåd. Sen gick alla hem till sig och ljusshowen började om. Jag hör musiken nu, fortfarande, från mitt sovrum.
Jag vet inte om det har att göra med att jag precis börjat läsa en ny bok med ett språk som glittrar på ett alldeles enastående vis, eller om jag bara är lite trött och småförkyld. Men det där, den där ljusdansen, att jag bara snubblade över en ljusdans, höstluften - det var magiskt.
Puss!
