Kära blogg.

I torsdags kväll hände det som inte får hända. Precis när jag gjort mig i ordning inför Halloween-maskeraden så dör. min. dator. Den. bara. dör.
Som många av er vet så ligger min tekniska förmåga på minus så om det är någonting som INTE FÅR HÄNDA när jag är ENSAM I FRANKRIKE så är det att min dator går sönder.
Vad gör man? Panik blev till ilska som blev till frustration som blev till ligga-på-sängen-och-stirra-upp-i-taket-paralysering som blev till total uppgivenhet.
Men så igår morse, efter några om och men och gyllene stöd från min älskade lilla mamma, så fick jag prata med två olika supporter-killar. Herregud, vilka fina människor! De var så lugna och förstående och skrattade till och med lite åt mina nervösa sarkastiska skämt. Kan man skicka Tack-kort till Asus huvudkontor?
Där satt jag sen och glodde medan min dator flimrade fram massa 1:or och 0:or, vakade likt en förälder vid sitt febersjuka barn, i närmare en timme och nu fungerar allt som det ska igen. Allt är borta men datorn lever. Och jag tänker att livet är viktigare än massa ego-pics och trista naturkunskapsarbeten.

Ha en fantastisk lördag, vänner!
Pussar och kramar