Kära blogg.
Kära vänner! Kära hjärtanes. Nu har jag inte bloggat på jättelänge känns det som. Men livet här är gött.
Idag är det lördag och dagen inleddes med kaffe på caféet Les Deux Garcons. På Les Deux Garcons är caféet där 1800-tals konstnären Cézanne varje dag drack kaffe med sin barndomsvän, författaren Émile Zola, (Fun fact: Émile Zola, Aix-ikon, har skrivit bokserien bakom BBC/Svt-serien The Paradise!!!) där Picasso kladdat fyrkanter på en servett, där Churchill rökt cigarrer och blängt på allt franskt och där Edith Piaf drömskt rört i sin kopp, kanske nykär, nynnandes på La Vie En Rose. Wow! Ja ni, tänk ändå. Man skulle kunna säga att jag fikat, grabbed a cop of coffee, med en hel palett storheter - åtminstone i parallella tidrymder.
Puss och kram och ta hand om er!
Kära blogg.
Idag är det söndag och jag har en slappdag. Gårdagen var jättehärlig och intensiv med sol, marknadsbesök och spontantripp till Marseille för att köpa strumpbyxor. Så idag är det kanske dags att ta tag i grejer... typ läxor... typ verbböjningar och pronomen....typ....kanske....
Min födelsedag var fin. Det var så varmt och soligt att jag (på dagen) kunde gå barbent. Sen på kvällen blev det pastarestaurant och glass, fransk bio och ballonger och dansdansdans. Astrid nöjd.
Jag längtar lite hem idag. Men det är inte så farligt.
Hoppas allt är fint med er där borta.
Många pussar!
Några av er kanske undrar vad som hände med den där Paul, fransmannen som enligt min introduktionskoluppgift ville lämna Baguetteland och flytta till Mölndal. Till er kan jag lugnande berätta att Paul tog sitt förnuft till fånga och bestämde sig för att stanna i Aix. Han har nu öppnat ett litet boulangerie och bakar gudomliga pain-au-chocolates.
Kära blogg.
Nu är mitt höstlov slut och med november kom även hösten hit till lilla Aix. Idag har det varit svinkallt. Hoppsan.
I onsdags kväll fick jag finbesök från la Suède, min fantastiska pappa och hans fästmö så mitt lov har varit riktigt härligt. Det var så skönt att ha dem här, på något vis. Att bara få sitta i baksätet. Och sen har det såklart varit riktigt gött att få börja dagen med hotellfrukost och sen typ äta efterrätt varje dag också. Hehe.
Pappa, Ingibjörg och jag gjorde massa massa utflykter och jag har såklart massa massa bilder som jag jättejättegärna vill visa er men eftersom min dator varit smått instabil den sista tiden så måste jag dubbelkolla med det tekniska huvudkontoret (dvs. min käre bror) innan jag kopplar ihop datorn med kameran.... Så, håll till godo!!
Annars rullar livet på bra tycker jag. Är fortfarande lite kvar i "jag kan inte fatta att jag är i Frankrike" och "jag kan inte fatta att det redan är november"-mode men what the hell. Det är bar å åk.
Pussar och kramar och ta hand om er i höstmörkret.
Kära blogg.
I torsdags kväll hände det som inte får hända. Precis när jag gjort mig i ordning inför Halloween-maskeraden så dör. min. dator. Den. bara. dör.
Som många av er vet så ligger min tekniska förmåga på minus så om det är någonting som INTE FÅR HÄNDA när jag är ENSAM I FRANKRIKE så är det att min dator går sönder.
Vad gör man? Panik blev till ilska som blev till frustration som blev till ligga-på-sängen-och-stirra-upp-i-taket-paralysering som blev till total uppgivenhet.
Men så igår morse, efter några om och men och gyllene stöd från min älskade lilla mamma, så fick jag prata med två olika supporter-killar. Herregud, vilka fina människor! De var så lugna och förstående och skrattade till och med lite åt mina nervösa sarkastiska skämt. Kan man skicka Tack-kort till Asus huvudkontor?
Där satt jag sen och glodde medan min dator flimrade fram massa 1:or och 0:or, vakade likt en förälder vid sitt febersjuka barn, i närmare en timme och nu fungerar allt som det ska igen. Allt är borta men datorn lever. Och jag tänker att livet är viktigare än massa ego-pics och trista naturkunskapsarbeten.
Ha en fantastisk lördag, vänner!
Pussar och kramar
Kära blogg.
Hoppas allt är bra med er därute, där hemma och där borta.
Här kommer en rask liten update. Sen sist vi hördes av har bland annat följande tre saker hänt:
- Jag har klippt mig! Jojomen! Förklarat min frisyr på franska, in i minsta millimeter, gnällt när den snorkiga frisören ändå klippte för lite och fått heavenly massage i en helvild massagestol.
- Jag har varit ute och dansat med ett litet kompisgäng och blivit vittne till någonting som var en hårsmån ifrån strip-tease-dans. Det ni.
- Jag har blivit utskrattad av mina klasskamrater för mina tankar om jämställhet. Efter en tjej i klassens redovisning om den spansktalande världens traditionsfest för att fira en flickas förvandling till kvinna vid 15 års ålder (sjukt stor grej med Askungenklänningar och vals med pappa. Som ett bridezilla-bröllop fast utan att människan gifter sig med någon) (Fråga 1 - Hur mycket vuxen kvinna är man egentligen när man är 15 bast?), ställde jag frågan om det fanns något liknande kalas för killarna när de "blir män". Tre sekunders tystnad och sen "HAHAHAHAHHAHAHA!" "Skulle killarna ha klänning då eller???? HAHAHAHAHA" Min lärare suckade leende från katedern: "Åh Astrid, den svenska jämställdhetskämpen!"
Jag tyckte det var en ganska bra fråga. Fatta vad orättvist ändå! De här tjejerna får ju en megafest och konfetti och typ hundvalpar och bilar i present och jättemycket uppmärksamhet och killarna får ingenting sånt alls. De fyller ju också 15 och behöver lika mycket stöd och konfetti for crying out loud..
Jag kommer nog bygga på mitt rykte som "radikalfeminist" ytterligare ikväll. För då ska jag på Halloween-maskeradsfest och jag ska gå utklädd till hon på "We can do it!"-planschen. Hehe.
Nu ska jag på marknad med min kära vän Carrie. Ska försöka knäppa några sköna bilder.
Puss och kram och ni är bäst!
Kära blogg.
Bra grej att ha med sig när man flyttar till Frankrike och leker hemifrånflyttad à la Lotta på Bråkmakargatan:
Sårtvätt!
Sjukt bra att ha när man ska öppna ett paket fransk prinskorv med hjälp av en förvånansvärt vass bordskniv och man först tänker "Hur svårt kan det va?" alternativt "Vad är det värsta som kan hända?" för att sedan tänka "Wait... jag kan ju skära mig" för att sedan skära sig i fingret, skrika till och boxa till taklampan.
Något annat som är bra att ha vid dessa situationer:
Plåster.
Ja ni, det franska äventyret fortsätter. Helt plötsligt är det typ sommar igen. Inser nu att jag idag firar 1 månad SJÄLV i Frankrike. PARTY! *höjer småblodig kökskniv i segergest*
Vi har mycket läxor i skolan. Det är spännande och så men lite tungt just nu för jag tror att jag håller på att bli sjuk. (hela klassen är sjuka och hostar och snorar åt alla håll så det vore nog inte så konstigt)
På torsdagar brukar vi ha lite övningar i "kreativt skrivande" och tills idag hade vi som läxa att skriva en historia utifrån en bild föreställande två kaffekoppar som duellerar över en sockerbit. Japp. Vad gör man inte?
(Jonas, you better read this you hest...)
Min historia handlade lite sammanfattningsvis om att Madame Café var sjukt trött på att leva under förtryck och det faktum att den fisförnäme överlägsne Monsieur Café bara tänkte ta och äta upp sockerbiten helt själv, utan att ens fråga om hon ville ha, gjorde henne ursinning. (fick kaffekoppen att "koka över" så att säga... höhö) Monsieur Café försöker både smickra sig ur och skratta sig bort från situationen men snart var duellen oundviklig. Hela köket engagerades, pepparkvarnen, diskborsten, gafflarna och knivarna. Madame Café, som slagits inte bara för sockret utan även för sina rättigheter, vinner tillslut efter en intensiv duell (hon får smaka på "segerns sötma" så att säga... höhö...) Snipp snapp snut.
Ta hand om er, fina människor.
Pusspusspusspuss
Kära blogg.
När man hållit en 10 minuters muntlig presentation inför hela klassen och inför sin petiga lärare, och överlevt, då är man ca såhär glad:
Presentationen gick faktiskt riktigt bra och gud vad gött det känns att vara klar!!!!!
WOOP WOOP HÄNDERNA I TAKET CELEBRATE GOOD TIMES COME ON!
Nu ska jag gå hem till en granne-ish och spela lite piano. Hurra!
Puss!!
Kära blogg.
Jag bor typ 10 meter från Aix:s konserthus och hela eftermiddagen har man kunnat höra klassisk musik därifrån över typ hela stan. Efter ett tag insåg jag att det var samma stycke som spelades om och om igen. Nere från gatan såg jag ingenting. Försökte kika ut från mitt fönster men såg inte en endaste liten fiol, trots att jag sträckte mig långt ut.
Så, nu, alldeles nyss, fick jag nog. Jag lindade in mig i cirka tre lager kläder (Aix har gått från gå-barnbent-varmt till halsduksväder på en kvart. Vad sjutton hände?), snörade på mina dr martens och gav mig ut på jakt efter den mystiska musiken.
Väl borta på torget, där konserthuset ligger, blev jag stående. Vad är det där? Först förstod jag ingenting. Blinkande ljus från lysrör längs byggnadens tak och sidor, som verkade ihoptrasslade på något vis. En osynlig symfoniorkester. "Jahaja, 'modern konst' ! Mummel mummel pretantiöst!" tänkte jag i mitt stilla sinne.
Så såg jag det plötsligt. De blinkande ljusen från de trassliga huller-om-buller-lysrören formade kroppar. Människor. Människor som dansade. Ett dansande par, åtskilda. Den ena fast på Konserthuset, den andra fast på byggnaden bredvid (Operan? Teatern? Musikskolan? Jag vet inte riktigt!) Fängslade på varsin fasad. Två som liksom sträckte sig efter och längtade efter varandra och som, i musikens crescendo, äntligen möttes på mitten i en total ljusexplosion.
Där stod jag och ett fåtal andra och bara tittade. Andades. Luften var alldeles kall och klar och våra ansikten lystes upp, endast av de dansande ljusen. Lite som på nyårsafton och fyrverkerier, ni vet. Månen och stjärnorna.
Efteråt, en först tveksam, sen bestämt men kort, applåd. Sen gick alla hem till sig och ljusshowen började om. Jag hör musiken nu, fortfarande, från mitt sovrum.
Jag vet inte om det har att göra med att jag precis börjat läsa en ny bok med ett språk som glittrar på ett alldeles enastående vis, eller om jag bara är lite trött och småförkyld. Men det där, den där ljusdansen, att jag bara snubblade över en ljusdans, höstluften - det var magiskt.
Puss!
Kära blogg.
Igår steg Carolyn och jag upp i ottan och tog tåget till Marseille, Frankrikes näst största stad. Vi hade verkligen en helt strålande dag. Så himla gött med lite havsluft!! Och helt fantastisk/sjukt/gött att få ha sommarväder i oktober. Vi njöt av solen, promenerade typ hela dagen, besteg ett fort lite spontant, drack starbuckskaffe för att fira Carolyns födelsedag, träffade på KALLE KAMEL på semester (lägg märke till att han bara har en puckel OCH flipflops!) och tog massa massa foton. Jag tog även min macarons-oskuld med små godbitar (hallonsmaken var fantastisk) från, hör och häpna, McDonalds.
Här kommer några av alla bilder.
Puss och kram!
Kära blogg.
Jag måste bara slänga in en till bild från i lördags. När vi, Hannah, Carolyn och jag, åt lunch så var vi lite väl optimistiska när vi köpte två baguetter så jag fick faktiskt ta med mig en hem. I hissen ner fick jag syn på min egen spegelbild: Randig tröja, svarta byxor, rött läppstift och en baguette under armen. HALLÅ ELLER!! Tyvärr tyvärr tyvärr så blev inte detta fantastiska ögonblick speciellt bra förevigat eftersom jag bara hann ta detta fula blixt-kort innan en fransk liten tant knödde sig in i hissen.. Så ni får helt enkelt föreställa er själva, utifrån detta kassa foto, hur vacker och fransk jag var där i hissen. Haha.
Också, herregud vilket stöd jag har! Vad ni är underbara som hör av er och ställer frågor och skickar hjärtan och hälsningar och överför massa energi över Skype. Tack! Ni är bäst!
Pussss
Idag är det söndag och det regnar och åskar litegrann. Jag tycker det är ganska mysigt (hemtrevligt på något vis) medan många av fransmännen verkar tolka det som att undergången stundar. Man ba "Neeej nej nej, fransmän! L'AUTOMNE, inte L'APOKALYPS!"
Igår gick jag upp i ottan och träffade min klasskompis Carolyn från USA och hennes rumskompis Hannah (också från USA) på ett fik. Vi drack kaffe, åt pain au chocolate, diskuterade amerikansk basket och sen gick vi till Galerie Garnet. (tror jag) Det är ett konstmuseum som nu fram till slutet av oktober har en utställning med konstverk från impressionism till expressionism och allt däremellan. Carolyn pluggar konsthistoria så hon fick agera guide och nickade gillande när Hannah och jag kisade med ögonen, vred på huvudet och analyserade. Och att hon äntligen fick se massa konstverk hon bara läst om tidigare ledde till många "Oh my god, you guys!!!" Hahah, det var verkligen jättetrevligt. Utställningen var enorm och otroligt vacker. Där fanns många verk av Cézanne såklart men även Picasso, Monet, Miro och en storslagen tavla av Dali. ("Tonfiskarna" hette den. Eller "Fiskarna som fiskar tonfisk" Eller nåt) Det skulle även finnas tavlor av Van Gogh men vi hittade tyvärr inte dem..
Efteråt gick vi hem till tjejernas lägenhet för att äta pizza. De bor typ tre minuter från mig, så himla knäppt. På vägen dit hade de nämnt något om att de har en ganska cool utsikt från lägenheten (11:e våningen och allt), men föga anade jag vad som stundande. Utsikten var helt fantastisk. Breathtaking. Bilderna gör den inte rättvisa. Alla hus i alla tänkbara nyanser av gult, Cours Mirabeau (Aix's trädkantade aveny), katedralen. Man kunde till och med ana Marseille långt långt därborta. Och, mina vänner. Det är med stolthet i rösten (fingrarna?) som jag berättar för er:
JAG SÅG BERGET!
JAG TOG KORT PÅ BERGET!
Nu var det ganska halvkasst väder igår också så kortet kanske inte blev helt strålande MEN VAD FAN! Så himla häftigt. Vilken vacker stad vi bor i ändå.
Puss och kram så hörs vi snart igen.
(Är det bara jag som börjar nynna på "Love and Mariage" när jag ser den där stora fontänen långt där borta...?)
(Utsikten från mitt fönster yao)
Kära blogg.
Eller ja.. idag regnar det faktisk litegrann tror jag.
Jag har sovmorgon deluxe och äter lyxfrukost i sängen. Sen blir det lääääxooooor och sen fonetik-kurs i eftermiddag.
Pöss!
Kära blogg.
Idag är det söndag och allt är bra. Igår var det typ 30 grader varmt och jag sprang runt på stan, hittade fin second hand-affär, köpte fransk synonymbok, trängde med fransyskor (med vassa armbågar och lackande svett) på HM, åt chèvrepizza, blev bundis med pizzagubben, handlade massa mat och lyssnade på Veronica Maggio på repeat.
De senaste dagarna har varit bra. Jag har lärt känna lite nya människor. I torsdags i skolan hade vi en diskussion om "huruvida man borde få jaga varg och björn i området kring de franska alperna".. Det var svårt.. Men som sagt, franskan blir mer och mer begriplig för varje dag.
I fredags åkte jag och simmade en sväng i den fina simhallen. Man måste dock ha badmössa (...) och gå igenom en 8-stegs-regellista innan man går i bassängen, man måste bl.a. snyta sig och ta ett fotbad. Och så är det FÖRBJUDET att duscha utan badkläder. Vill man vara naken får man vara det på sin egen tid! Haha, de är sköna de där fransmännen.
Sen gick jag till skolan på "CinéClub" och såg en fransk svartvit film från 50-talet, "La vacance de Monsieur Hurlot" eller nåt sånt. Lite Mr Bean fast lite klurigare och franskare. Helt hysteriskt jätterolig! FIA, OM DU LÄSER DET HÄR: JAG HAR TYP TUSEN NYA IDÉER TILL HUGOSCHON DEL 2!!!!!
Hur är det med hemlängtan då? Jo, den finns där litegrann. Gör sig påmind då och då. Det är speciellt när jag vaknar på morgonen som jag är mest ledsen. Jag drömmer ju jämt om er därhemma. Om Fässberg, om Dramaettan, om Lollan och Niklas, om Fias mormor och morfar (?), om roadtrip med Emma och Johanna... Och då känns det tungt att vakna och ba : "Jaha. Här är jag. Själv" Men sen när jag ätit frukost så blir det lite bättre.
Igår pratade jag i telefon med mamma och hon sa att det var okej och så peppade hon sådär bra. Och sen på kvällen skypade jag med mina flummiga fantastiska syskon Lollan och Axel. Hur great är inte Skype ändå?? Det kändes verkligen som de var här och slappade i sängen med mig i Aix, eller att jag låg och skrattade bredvid dem på hotellet i Skottland. Så bra!
Oj detta blev ett långt inlägg. Haha. Nåja. Idag är det söndag som sagt och jag ska städa tvätta diska plugga. Men det känns ändå bra.
Pussar och kramar!
Kära blogg.
Först och främst vill jag skicka en stor varm kram och många många pussar över internet till alla underbara vänner och alla fantastiska familjemedlemar som stöttar, peppar, skickar hälsningar... Tack!
Allt är bra med mig. Det är bara ganska mycket på gång just nu. Igår började skolan och jag ska berätta mer om detta i ett annat inlägg. I morse åkte mamma hem så nu är jag helt själv. (Independant woman? Snarare vettskrämd woman...) Franskan är fortfarande lite svår men jag tror jag blir bättre. Jag försöker mitt bästa i alla fall. Solen skiner!
Vi hörs snart igen, fina ni.
Kära blogg och kära bror.
1. Grupperna och de olika nivåerna som finns är A1, A2, B1, B1+, B2, C1, C1+ (tror jag). A1 är för nybörjarna (typ de tre killarna från Honduras) och C1+ är för proffsen. Så B1+ är någonstans mittemellan kan man säg.
2. Skolan börjar på måndag kl 09:00 prick. Känner du dig sugen att hänga på? Klassrum C136 i så fall.
Pöss!
Kära blogg.
Vi har det riktigt bra här nere i solen. Idag var det nog den varmaste dagen, typ 27 grader och vindstilla. Astrid klagar icke.
I morse gick jag upp tidigt och åt min egeninhandlade frukost - macka med jordgubbsmarmelad. Till min förskräckelse insåg jag dock snart att det inte fanns någon smörkniv. Efter att ha letat igenom monsieur Martins hela besticklåda var en halvtrubbig knivsort endast värdig att skära äppelklyftor med (om ens det) det närmaste jag kom. Och, håll i hatten nu, enligt min kära mamma så FINNS DET INGA SMÖRKNIVAR ALLS I DETTA LANDET! I tystnad lider de av fruktansvärd smörknivsbrist. Vid frukostbordet är det antingen stora smörklumpar/stora hål i smörgåsen eller inget smör alls som gäller. Tragiskt!
Jag hämtade mig dock från smörkatastrofen ganska snabbt, träffade mamma runt kl 10 kanske och vi promenerade en sväng. Vi hittade en jättefin park precis vid universitetsområdet med en jättevacker gammal karusell, precis som i Mary Poppins. Sen åt vi jättegod lunch, italiensk sallad-ish. Vi drack även kaffe och jag blev väldigt förvånad när jag fick se det som fransmännen, eller i alla fall vad de på just det lunchstället, kallade cappuccino. 20 procent kaffe, 80 procent vipsgrädde. (exakt samma grädde som Café Hanis i Mölndals Bro har till sin varma choklad. NOSTALGI!!) Och så ett kex instucket lite casual sådär. Och ett rött sugrör. Nåja. Kaffet var väldigt gott i alla fall.
Idag var även dagen för det stora infomötet. Jag var lite nervös innan men det gick ändå bra. Vad var det att vara nervös över egentligen? Vi satt ju bara där i aulan i en knapp timme och nickade och log och antecknade lite. Vi fick en presentation av själva utbildningen. Vi kommer på förmiddagarna läsa lite "generell" franska och sen på eftermiddagarna får vi välja några kurser efter vad vi tycker låter roligast. (lite som de individuella valen fast utan någon press att bli "behörig" och utan någon SYO som bara gör en stressad) Blev så sjukt taggad när jag såg alla tillvalskurser. Bl.a. så finns det en kurs i fransk filmkunskap där man varje fredag eftermiddag kollar på en fransk film, i något som den klurige mycket nöjde läraren kallade CinéClub, som man sedan diskuterar på måndagarna. Det finns även litteraturvetenskap, Provence-kunskap, skrivkunskap/kreativt skrivande och en kurs där man lär sig om fransk musik. Alla lärare blev presenterade och det var nästan löjligt hur franska de såg ut allihop där de satt på scenkanten. Det var ibland lite rörigt och allt var på franska men jag tror jag förstod ganska bra. Lite oschyst dock att inte ha någon som helst tolk... Det finns ju jättemånga elever som aldrig läst franska förut! (Bl.a. de tre killarna från Honduras som satt bredvid mig och såg ut som guldfiskar från det att den franska rektorn öppnade munnen)
Efter mötet fick vi veta vilken grupp vi hamnat i. Jag hamnade i grupp B1+ vilket fick mig att skratta till både för att jag tänkte "Shit de måste skrivit fel" och "Shit! Vad bra ändå! Good for you, Glenn Coco" Vi får väl se hur det blir. Om de märker att jag inte kan så får de väl flytta mig.
På söndag ska mamma och jag ut på utflykt och hälsa på familjen Eklund (min gudmors son och hans franska fru) i en liten liten stad mellan Aix och Nice.
Pussar och kramar!
Kära blogg.
I morse flyttade jag från hotellet och nu bor jag hos min värdfamilj/hos min värd. Han heter Jean-Louis och är vänlig och pratglad. Jag har tyvärr lite svårt att förstå allt han säger än så länge men han är snäll i alla fall. Lägenheten ligger i ett väldigt fint hus, supercentralt och jag har jättefin utsikt från mitt sovrumsfönster där jag ser en enorm vacker katedral från typ 400-talet. Rummet är helt okej. Det finns mycket förvaringsplats och sängen är skön - vad mer behöver man egentligen? På garderobsdörren sitter en plansch av Marseilles fotbollslag och liksom vakar över mig. Skönt!
Idag har vi, mamma och jag, strosat runt stan, åkt lite buss, hittat en superbra (BILLIG!!) simhall, handlat mat, ätit mat... Ja. Tagit det ganska lugnt liksom. Vi har ätit jättegod glass också. Citron och mandarin. Mmmmm. Det är fortfarande väldigt fint väder, lite blåsigt men jättesoligt. Men vi sticker ut lite från fransmännen, inte bara med våra många avancerade kartor - vi har ju shorts och bara ben medan de har både jacka och jeans... "Det är ju höst!! Jäkla turister... Merde..."
Imorgon ska jag till skolan på eftermiddagen på informationsmöte. Mitt "muntliga prov" igår gick förvånansvärt bra. Hoppas verkligen att jag hamnar i en bra kul grupp.
Shit. Sitter och lyssnar på Spotify as we speak och Spotifyreklamen är helt plötsligt på franska. Dagens upptäckt. Lite coolt ändå. Har lyssnat på Come on Eileen säkert fem gånger nu men den är ju bara såå braaa. Man blir så peppad!!
Jag tror jag äntligen börjar fatta att jag faktiskt är! i! Frankrike! Och det känns så förbaskat braaaa.
Franska kindpussar
Ps. Dagens guldstjärna: Astrid lyckades få igång Jean-Louis router. Det tog bara tre försök. Paus för applåd.
Kära blogg.
Nu är jag här. Kan knappt fatta det men nu är jag faktiskt här. På fransk mark. I Frankrike. Det är sant!
Trots att vi, mamma och jag, bara varit här i två dagar så känns det som om vi faktiskt har rätt bra koll. Kanske för att vi redan har gått runt så mycket... Och kanske för att vi har typ tre kartor var som vi följer slaviskt. Aix är en väldigt fin stad, väldigt gul på något vis, med fantastiska gamla hus, många stora träd i alléer med spräckliga nästan silverfärgade stammar och strålande sol. Att prata franska känns fortfarande lite läskigt, än så länge, men mamma stöttar och peppar och jag har faktiskt vågat prata liiite med några äkta fransmän här och där. Till exempel sa jag till en man som satt bredvid mig i busskuren att hans dotter, som sov i en barnvagn bredvid, var söt. ("Elle est jolie!") (Borde dock sagt att hon var "très jolie" när jag ändå var i farten.. För hon var faktiskt "très jolie"...) Small step for a man but a giant leap for Astrid!! Men jag älskar det. Känslan av att se en reklamskylt och faktiskt förstå vad det står eller att se på Vänner med fransk dubbning, och fatta skämtet, det är riktigt magiskt. Då känns allt fantastiskt! Plötsligt känns alla timmar av tragglade glosor fedt värda. Hehe.
Skolan börjar inte förrän på måndag men vi har redan hunnit kika in två gånger. Det var lite läskigt, jag kände mig lite liten och lost, men samtidigt grymt spännande. Skolan ligger lääängst ner på typ världens längsta gata och har en blå dörr, precis som i Notting Hill. Hihi.
Imorgon är det mycket som händer. Jag har muntligt prov (förhoppningsvis inte speciellt svårt, om man ska lita på kvinnan i expeditionen) (lätt för henne att säga förresten - HON ÄR JU FRANSYSKA GOD DAMN IT!) och sen ska vi träffa monsieur Martin som jag ska vara inneboende hos. Förhoppningsvis hinner vi med lite museibesök också.
Allt känns bra! Det är bra!
Puss puss puss
